Chatta med oss

Du hittar oss ner till höger

Support 24/7

Vi finns för dig när du behöver det

All Categories

  • All Categories
  • DEALS
  • Om Oss
  • Ägarna
  • Aktuellt om Företaget
  • Företaget
  • Villkor och Information
  • Stolar
  • Gungstolar
  • Kök
  • Vardagsrum
  • Matsal
  • Belysning
  • Glödlampor
  • Golvlampor
  • Taklampor
  • Bord
  • Matbord
  • Matgrupper
  • Ditt hem
  • Biblioteket
  • Hall
  • Kök
  • Matsal
  • Sovrum
  • Vardagsrum
  • Lounge
  • Tillbehör
  • Fåtöljer
  • Soffor
  • Barstolar
  • Designer
  • Arne Jacobsen
  • Charles Eames
  • Eero Aarnio
  • Eileen Gray
  • Florence Knoll
  • Hans J.Wegner
  • Harry Bertoia
  • Philippe Starck
  • Poul Henningsen
  • Verner Panton
  • Mies Van Der Rohe
  • Eero Saarinen
  • Isamu Noguchi
  • Frakt

Ägarna

Denna korta självbiografi ska ge dig information om vem jag, Julian Tarrach, är. Jag är en av två ägare till företaget som driver denna sida, Swedfix Ltd. Du kan läsa mer om företaget här. Tillsammans med min vän Damir Cosic underhåller vi denna verksamhet. Mitt liv har inte alltid kretsat omkring möbler. Nedan kan du läsa hur jag hamnade här.

Jag föddes den 10 februari 1991 i Solingen, en liten bortglömd industristad i västra Tyskland. Inkastad i en kaotisk verklighet med en stor syskonskara, spridd till de fyra väderstrecken, i ålder och hemvist, växte jag upp hos min mormor. Min mor hade gått bort när jag var drygt tre år gammal. Skilda som mina föräldrar var tilläts min far inte besöka oss yngre barn och fick endast besöka oss varannan helg. Åldern kom snart ikapp min mormor som inte orkade med att hantera små barn. Trött men med allra största välvilja lät hon mig och en av mina bröder bo och leva hos en av våra grannar. Denna familj blev snart min fosterfamilj. Hädanefter kommer jag att referera till fosterfamiljen som "fam. Tarrach" och biologiska syskon som "syskon. Allt detta hände när jag var omkring 6 år gammal. Fam. Tarrach ägde ett hus i Sverige och dit brukade de åka på somrarna och på vintrarna. Den sagolika natur som Sverige erbjöd drog dem norrut, med all rätt. Efter en viss betänketid överlät min far vårdnaden av mig till fam. Tarrach, strax efter det adopterades jag formellt och bytte namn till Tarrach.

"Strax efter vår ankomst skolades jag in i det som då hette; förberedelseklass. Denna klass bestod av två äldre tålmodiga lärarinnor och en skara vilsna nykomlingar som mig ..."

Det dröjde inte länge innan fadern(F) i fam. Tarrach rekryterades av Svenska läkarförbundet till Sverige, då han var utbildad allmänläkare erbjöds han en tjänst i Sverige. Denna tjänst visade sig vara väldigt förmånlig och inte långt efter erbjudandet flyttade hela familjen, inklusive mig, till det lilla huset i Björketorp. Året är nu 2000 och det är vinter. Strax efter vår ankomst skolades jag in i det som då hette; förberedelseklass. Denna klass bestod av två äldre tålmodiga lärarinnor och en skara vilsna nykomlingar som mig. Åldern varierade från nio till sjutton år. Efter cirka ett halvår beslöt jag att mina chanser att lära mig språket full ut skulle öka enormt om jag fick utsättas för det mer frekvent och framförallt bland jämgamla. Jag bad mina lärare att låta mig gå i den vanliga skolan, snart fick jag min önskan uppfylld och jag flyttade från förberedelseklassen på Parkskolan i Skene till Låg och mellanstadieskolan i Björketorp. Efter ytterligare ett halvår behärskade jag språket dugligt och hade skaffat mig vänner, framförallt genom att spela fotboll på fritiden.


Stilla Havet

Nu gick åren. När jag var cirka tolv år gammal, dog min far och min sista kontakt till Tyskland försvann. Nu var jag helt själv med fam. Tarrach i Sverige. När jag började i högstadiet flyttade vi till en ännu mindre by än Björketorp, Skephult i nordvästra Marks Kommun. Tiden rann iväg, men när jag var fullt upptagen med att få finnar och drömma om tjejerna i skolan beslöt fam. Tarrach att de behövde en Time-out från Sverige. Beslutet togs att vi alla skulle flytta till en lite ö vid namn Fakaofo, i ögruppen Tokelau, i centralsödra Stilla Havet.

"Tokelau ligger cirka 500 km norr om Samoa, den närmsta stora ön med flygplats och civilisation. Fakaofos bebodda del höjer sig endast två meter över vågorna och endast två av de nästintill ett hundra öarna i atollkransen är befolkade ..."

F skulle jobba som läkare åt öborna medan vi andra skulle fortsätta vår vardag i öns lilla samhälle. Ögruppen består av tre atoller, en atoll är en eroderad vulkan som lämnat en krans av öar efter sig. Denna krans ramar in en lagun. Tokelau ligger cirka 500 km norr om Samoa, den närmsta stora ön med flygplats och civilisation. Fakaofos bebodda del höjer sig endast två meter över vågorna och endast två av de nästintill ett hundra öarna i atollkransen är befolkade. Befolkningen uppgick då till cirka 400 individer. Året är nu 2006 och jag ska snart fylla 15 år. Under min underbara tid i gudsförgätna paradis Tokelau, lärde jag mig oerhörda mängder av värdefulla saker. De mest värdefulla om mig själv men också om människor och interaktionen mellan dem. Öborna var, precis som i James Cooks dokumentation av hans äventyr i samma vatten, väldigt vänliga, givmilda och gladlynta. Sällan har jag bevittnat människor vara så nöjda och tillfreds med den tillsynes tomma och fattiga tillvaro som var deras. Leva går det tydligen även där, mitt i ingenstans, utsatta för elementen och havsgudarnas lynne. Jag skulle kunna skriva flera sidor om denna tid, men det får nog vänta.

 "Med 1000 kr, ett ombyte och mitt pass började mitt självständiga liv ... "

VI stannade i cirka sex månader på Fakaofo. Efter en odyssé av resor till bland annat Nya Zeeland, Los Angeles och Las Vegas, återfann jag mig åter i den svenska vardagen och högstadiekaoset. Återanpassning kom, om även långsam, men slutligen var jag hemma igen och fortsatte att leva som tidigare. Minnena från min tid i Stilla Havet är för alltid inbrända i mitt sinne och kommer aldrig kunna ersättas, sedan jag återvände har jag ofta drömt mig dit. Nu stundade gymnasiet och ens val till framtiden. Efter en kort odemokratiskt omröstning bestämdes det att jag skulle studera på Naturvetenskapliga-programmet på Marks Gymnasieskola i Skene. Något jag prisar nu men fördömde då. Till denna tid var ingen i fam. Tarrach svenska medborgare, alla hade obegränsat uppehållstillstånd men det sågs inte som nödvändigt att bli medborgare.


Militären

Livet hade däremot andra planer och så kastades jag som ung och äventyrslysten in i tankarna av att göra lumpen. Vännerna pratade om det, papporna svärmade om sina äventyr och prestationer i omklädningsrummet efter fotbollsträningen och långsamt men säkert föll jag för denna idé av att tjänstgöra. Denna idé förkastades av fam. Tarrach och därför höll jag tyst om min dröm att få göra lumpen. Året blev 2009 och jag blev svensk medborgare. Arton år och inte visare än så mönstrade jag i all hemlighet och skrevs sedan in att tjänstgöra elva månader vid Helikopterflottiljen i Kvarn utanför Linköping. Under det sista året på gymnasiet höll jag detta hemligt. När sedan studenten kom och gick presenterade jag till sist min plan för fam. Tarrach. Kort och gott blev svaret; "Gör vad du känner för pojk, men hit behöver du inte komma efterråt." Så blev det, en vecka innan inryckningen blev jag satt på gatan. Efter några dagar av skogslivet bad jag om hjälp hos några bekanta i den närbelägna byn Fritsla. Med 1000kr, ett ombytte och mitt pass började mitt självständiga liv.

"Även denna tid obeskrivlig som upplevelse, ovärderlig som minne och omänskligt skärande för mig som person ..."

Värnplikten var som våren för liljorna, jag blommade! Dessa elva månader var och är det bästa beslutet jag tagit i mitt medvetna liv. Aldrig någonsin stärktes mitt självförtroende mer än då jag stod på egna ben, mitt beslut hade lett till framgång. Mitt alldeles egna beslut. Lumpen blev till anställning i Sveriges nya yrkesförsvar. Ett år blev snabbt fyra och några regementsbyten och flyttar till Göteborg och Falköping senare befann jag mig på väg till min första insats i Afghanistan, 23 år gammal. Strax innan dess hade ytterligare en dröm besannats och jag blev gruppchef, alltså ansvarig för åtta andra individer i min grupp. Denna uppgift har jag sedan dess trivts väldigt bra med. Efter insatsen i Mellanöstern hade jag det svårt ett tag. Det kändes ofullständigt att åka hem, då jag hade inget eller ingen därhemma som väntade. Detta ledde snabbt till en obearbetad frustration som ledde till min andra insats, Mali. Hösten 2015 åkte jag således till Afrika, återigen som gruppchef befann jag mig i ännu en öken för ytterligare 7 månader. Även denna tid obeskrivlig som upplevelse, ovärderlig som minne och omänskligt skärande för mig som person. Tiden efter Mali blev ännu svårare än första gången, det verkade som om det var något som fattades, livet där borta hade ett syfte, ett mål och fyllde dagarna med arbete. Här hemma var vardagen tristess och misär. Då köpte jag Spock, min Australian Shepherd. Han om ingen annan lär ha räddat mig från den psykiska vardagen. Nu hade jag ett syfte, ett mål och massa arbete som fyllde mina dagar och gör det ännu. Det senaste året spenderade jag med att uppfostra Spock och att rannsaka mina val och planer för framtiden. Efter en kortare tur åter i försvarets tjänst avslutade jag i Juli 2017 min aktiva militära karriär. Sju år, två insatser och Sergant som avgångsgrad blev summan av detta äventyr. Inget av det ångrar jag idag och tvekar på om jag kommer i framtiden. Idag läser jag på Skövde Högskola till Designingenjör och hoppas med det kunna utveckla denna verksamhet till något helt eget i framtiden. 

"Jag har upplevt hur det är att leva i ett pengar löst samhälle i Stilla Havet, jag har varit hemlös, jag har levt det anonyma uniformslivet ..."


Var är jag nu?

Hur hamnade jag här? Under hela min uppväxt behövde jag aldrig oroa mig över någonting, pengar, mat, husrum allt som behövs för att överleva har alltid funnits där i mitt liv, i råge. Även sedan jag vandrade i skogen med mina 1000 kr har jag aldrig behövt tänka på att pengarna varit knapp eller min existens hotad. Med allt jag har upplevt i mitt liv; människor jag träffat, länder och orter jag besökt har låtit en dröm växa under åren. Drömmen att lämna strävan efter pengar bakom sig, att leva utan att behöva sysselsätta sig med att tjäna pengar. Jag har upplevt hur det är att leva i ett pengar löst samhälle i Stilla Havet, jag har varit hemlös, jag har levt det anonyma uniformslivet, jag har sett Afrikas verklighet, jag har känt Mellanösterns motsägelsefullhet och jag har frodats i ett av västvärldens rikaste länder, Sverige. Samtidigt ser jag hur många omkring oss har det sämre. Nej jag vill inte att detta företag generar pengar till hjälpinsatser på andra sidan jordklotet, hjälp behövs även utanför våra dörrar, här i Sverige. Jag vill kunna ge tillbaka så att vi kan hjälpa de allra närmsta till oss, oss själva. Ett första steg i det är att erbjuda dig att kunna köpa möbler som du annars hade behövt sälja din själ för att ha råd med. 

Vi har ett samhälle som är vår familj och ett land som är vårt hem. Kom gärna med dina förslag på initiativ här i Sverige till oss, så ska vi ge det lilla vi kan avvara. I sinom tid när vi har etablerat oss tillräckligt för att känna vår framtid som företag tryggad kommer vi kunna starta egna åtaganden till att hjälpa. Vi kommer alltid att vara öppen med vår verksamhet till dig som kund, du kommer alltid att kunna ta del av våra årsrapporter. Jag vill driva ett företag vars syfte är att vara framgångsrik och att visa detta för min omgivning, om detta generar miljoner till mig personligen, men samtidigt miljarder till omvärlden, då är det en fördel, men inget krav.

Ge oss ditt förtroende så ska vi förvalta det väl.

/Julian Tarrach

En av ägarna

*Personer i ovan text har avsiktligen inte nämnts vid namn för att inte kränka deras integritet eller involvera icke tillfrågade personer i denna verksamhet. Ovan är att se som en sammanfattning av författarens liv, detaljer och vissa episoder i livet har medvetet uteslutits från ovan text. För frågor, synpunkter eller liknande vänligen kontakta författaren via "Kontakta oss" formuläret på sidan.

Det finns inga produkter att lista i denna kategori.

ANMÄL DIG TILL VÅRT NYHETSBREV: